EN TURBULENT NATTNING,

vilket inte förvånar mig eftersom det är Liam och Micke som hjälper (?) oss. Micke är OK, men han kan inte väga upp Liam. De får ta av Laura kläderna, men hon vägrar att sätta på sig nattkläder. Till slut ger de upp, Liam kommer ut i köket till mig och talar om att de lagt henne utan kläder. 

Jag anstränger mig för att inte vara ovänlig, men påpekar att det förmodligen skulle gå bättre om de inte behandlade henne som ett småbarn. 

Som alltid när Liam varit här, får jag ägna mig åt att släcka ljus, plocka upp kläder och vika ihop — vad soppåsarna har bland blommorna att göra förstår jag inte.

Laura är hur samarbetsvillig som helst, när jag hjälper henne på med nattkläderna — vilket inte betyder att det är enkelt, eftersom hon inte kan hjälpa till, och inte sätta sig upp. Jag tackar min lyckliga stjärna för att vi lever i en tid med töjbara kläder.
Hennes tal har varit sluddrigt ett par dagar, men är något bättre nu, hon har inte heller varit lika trött i dag som de föregående dagarna.