trött, svag, förvirrad och har problem med talet. Så har det varit den senaste veckan. I går var hon ledsen, men kunde inte säga varför. Men så började hon nynna på "Ah, Mystery of Life", och genast letade jag upp den på nätet, och mor piggnade till — om än bara för en kort stund.
I morse tog frukosten ännu längre tid än vanligt, eftersom Laura nästan somnade mellan tuggorna. Hon ville tillbaka till sängen, och har nu sovit ett par timmar.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Jag känner igen så mycket av det du skriver om. Mina två systrar och jag hjälps åt/turas om, att sköta mamma och jag tycker det är jobbigt. När vi är riktigt arga skickar vi någon av våra män att tala med enhetschefen. Då blir hon så snäll, men det händer aldrig något sen.
SvaraRaderaEnsam skulle jag aldrig orka!
Ulla-Britt,
SvaraRaderaDet är skrämmande att vi är så många som som har det på ungefär samma vis. Visst är det roligt att höra att det finns ställen där hemtjänsten och åldringsvården fungerar - men det blir vi ju inte hjälpta av.