JAG BLIR SÅ GLAD

antingen har alla tjänstarna haft

mödrar som skött markservicen,

eller också kommer de från hem

där man aldrig plockat undan något

 när det kommer riktigt usla tjänstare för att hjälpa mor i säng för middagsvilan — då vet jag nämligen att de inte kommer tillbaka på kvällen.

Laura var på riktigt gott humör när de kom, och drev våldsamt med dem — kanske är det lika bra att de inte förefaller förstå allt.

I morse sov hon längre än vanligt, men var sedan glad och relativt pigg när hon vaknade. Men innan tjejerna (bra tjejer) var färdig med henne, var hon så trött att det var svårt att få kontakt med henne. Hon mumlade att hon ville till köket, när jag frågade om hon ville tillbaka till sängen, eller om hon ville sitta i köket. 

Jag förmådde henne att slurpa i sig lite kaffe, och så småningom några tuggor smörgås, och efter en dryg halvtimme var hon så vaken att jag kunde tala med henne.

I flera dagar hade vi bra hjälp, och allt var frid och fröjd ända till några trista typer lyckades reta upp mor så till den milda grad, att hon var vaken en stor del av natten, och så följde dagar med folk som inte gick bra ihop med oss.

Nu återstår att se vilka tjejer som kommer i kväll.

Medan jag väntar grunnar jag återigen på tjänstarna och deras sätt — och brist på sätt. Det finns en del tjejer som jag kan tycka har ett lite väl hurtigt tilltal — men det är deras sätt, de är inte tillgjorda och framför allt är de totalt närvarande medan de hjälper mor. Det funkar hur bra som helst. De är de oengagerade och ansträngt glättiga med sina standardfraser, barnspråk och oförmåga att lyssna — både till vad mor säger, och inte säger, som retar upp mor.

Det verka som om de bara fått in en fot i verksamheten så är det ingen som bryr sig om hur de uppträder. Jag har ju påtalat att deras sätt att bemöta mor, lämnar en hel del övrigt att önska. Förmodligen uppfattas det bara som tomt prat av en besvärlig anhörig, som man inte behöver bry sig om.

Till efterrätt serverade jag nybakade "lemon bars" med en gnutta glass, vilket mor uppskattade. Men jag hade inte mer än dukat av, och frågat om hon ville ha en tidning att läsa, förrän hon undrade varför hon inte fick någon efterrätt. En gnutta mer slank ned med rekordfart varefter hon i närmare en kvart talade om hur gott det skulle ha varit att få glass.