måste ni göra mig så illa". En jättebra och en jättedålig tjänstare hjälper mor upp efter vilan. Tack vare den bra tjejen, går det rätt bra eftersom hon inför varje moment talar om vad de ska göra, och att det nog kommer att göra ont. Den andra tjejen irriterar mor, eftersom hon talar så fort att det är svårt att uppfatta vad hon säger. Till slut säger Laura, med en suck: "jag hör inte ett ord av vad du säger — men det kan väl göra detsamma".
När jag kommer in för att hämta mor, säger hon: "jag blir så ledsen när jag ser hur slarviga de är". Jag vet inte om jag ska ta tillfället i akt, och hålla med, för inte heller de bästa av tjejerna kan vika ihop och lägga tillbaka saker — men de är inte värst, och jag väljer att inte säga något.
Vi kunde äta på verandan, även i dag. Laura är på gott humör och äter ordentligt, vilket är en lättnad för vi har haft våra meningsutbyten angående maten, de senaste dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar