tisdag 22 april 2014

SÅ HJÄLPLÖS JAG KÄNNER MIG


när mor vaknar av smärta — och jag inte kan göra något annat än hålla henne i handen. Laura kvider, men beklagar sig inte — det ligger inte för henne. Vilket är en av anledningarna till att jag blir upprörd av somliga tjänstares attityd — när de inte tycks ta hennes smärta på allvar, utom när det stör dem i deras arbete.
Trots att mor är trött och bara vill sova, bekymrar hon sig om mitt välbefinnande: "sitter du bekvämt, har du tillräckligt på dig?"
Efter lite småprat, är vi bara tysta tillsammans, och så småningom avtar den värsta smärtan, och vi enas om att försöka sova.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar