onsdag 23 april 2014

JAG BORDE INTE FÖRVÅNAS


men kan inte låta bli att förundras över hur en fuktig tvättlapp (numera torr) kan få ligga kvar på toagolvet i flera dagar.
Nu är blomjorden uppsopad från golvet, tandkrämen avlägsnad från kläder och ansikte, och mors tröja sitter inte längre bak och fram. Frukosten (med viss möda) uppäten, allt under det att vi diskuterade de tre olika betydelserna av ordet svalt.
På ekonyheterna i dag, har man talat om det dåliga anhörigstödet för dem som sköter en sjuk eller gammal familjemedlem. Visst håller jag med, jag skulle tycka att det vore fantastiskt att ha någon som var insatt i vår situation, och som ville lyssna till mina litanior — någon jag kunde luta mig mot, när det är som svårast. Kruxet är att i mitt fall, har socialtjänsten förverkat mitt förtroende, med sina lögner, maktfullkomlighet och översittarfasoner. Dessutom har jag insett att man inte tar så hårt på sekretessen. Så även om kommunen ålades att bättra sig, och ge anhörigstöd, så kan jag inte tänka mig att ta emot det från någon av dem jag träffat. Men eftersom den här kommunens socialtjänst ger katten i ålägganden, så kommmer det inte att inträffa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar