måndag 21 april 2014

JAG BLIR FÖRSKRÄCKT


när jag hör mig själv svara Laura med exakt samma opersonlig och frånvarande tonfall som Maja och hennes kollegor använder. Man får inte koppla på autopiloten när man har med sina medmänniskor att göra — i synnerhet inte när det är en person som är helt beroende av en. Så bra att jag ständigt har hemtjänstpersonalen som avskräckande exempel!
 
Laura var fåordig när jag sa godnatt. På min fråga hur det var fatt, fick jag veta att hon var arg och ledsen för att man inte lyssnade till henne. Det är nästan alltid samma visa när Liam har varit här. Han är nog vänlig — på sitt sätt — men han är så självcentrerad att han inte uppfattar nyanser i mors sätt att vara. Han, som så många andra, har sina standardfraser, med ett standardtonfall. 
 
Mor ville så gärna ha kaffe på maten — jag hoppas att det inte stör hennes nattsömn! Hon njöt det i solen på västra verandan. Det är så roligt att villfara Lauras önskningar, hon blir glad för så lite, och uttrycker sin glädje på sitt mycket personliga vis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar