är vi tillbaka i väntans tider. Inte ens om man är en timme försenad, eller mer, skulle det falla någon in att be om ursäkt för förseningen — inte förrän i går, och då var det Karin som bad om ursäkt för en kvarts försening. Karin som kommer alldeles för sällan.
Jag uppskattar verkligen att den nya sköterskan, rapporterar hur mors sår ser ut, och hur de läker, och att hon förhör sig om hur jag ser på Lauras hälsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar