när Laura var oroliga, arg, ledsen och upprörd. Hon var ledsen därför att ingen trodde att hon var en människa, arg därför att hon inte kunde lämna den obekväma sängen och upprörd därför att jag sa att vi skulle sova, när hon inte ville sova. Möjligtvis kunde hon tänka sig att sova om vi kunde sitta i varsin stol och göra det.
Långsamt lade sig hennes vrede och vi kunde tala om trevligare saker, och rätt som det var började hon sjunga "Du är min hela värld", när vi sjungit den ett antal gånger, föreslog jag att vi skulle lyssna till när någon annan sjöng den. Vi började med en inspelning med Jussi Björling på YouTube, fortsatte med Pavarotti, Sandberg och Kaufman, så småningom, märkte jag att hennes grepp om min hand blev allt slappare, och jag kunde smyga min väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar