är det inget slut på eländet. Jag står vid fönstret och ser hur både han och Sigrid kliver över avspärrningen, sen vänder han sig om och lägger ned den på marken! Jag passade naturligtvis på att sätta upp den, när jag hämtade tidningen. Kommer upp lagom för att höra hur tjänstarna bönar och ber att Laura ska vara mer samarbetsvillig. Eftersom hon inte gillar någon av dem, talar de för döva öron.
Jag ryser när jag hör deras infantila tilltal.
Så har de äntligen gått och jag tittar in i duschen, där ljuset lyser och det ligger avföring på golvet.
Sköterskan kommer ut i köket till mig för att föreslå annan smärtstillande medicin än den hon har. Jag har talat med flera läkare som inte anser att plåster mot smärtan är något för Laura. Får väl ringa till Elisabeth igen, och diskutera saken — så kan jag i alla fall säga att vi har diskuterat det — igen.
Nu ska jag städa salen — det ser för bedrövligt ut där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar