SÅ TRÖTT JAG BLIR —

inte så mycket, av att vika ihop saker och plocka upp — som att vara tvungen att göra det. I dag letade jag läänge efter mors långbyxor, de låg under allsköns pryttlar och filtar i rullstolen.

En begagnad kompress har legat på golvet ett par dagar, detta trots att tjänstarna ändå måste böja sig ned för att nå strömbrytaren och för att sticka en kontakt i vägguttaget. 

 Morgonens tjejer var bra, så naturligtvis får jag dåligt samvete när jag klagar just i dag!

Vädret är strålande — håll en tumme, eller två, för att tjejerna kommer i tid, till middagsvilan, och jag hinner ut en sväng.