den ramlar över mig", sa Laura i natt när vi satt och talades vid. Klockan tre ropade hon på mig, hon behövde hjälp att komma ur sängen för att komma till arbetet. Att hon inte längre hade ett arbete att gå till, trodde hon egentligen inte på, men när vi samtalat en stund, sade hon sig vara villig att försöka sova. Med en spinnande katt i famnen tror jag att hon somnade hon rätt snart, jag hörde i alla fall inte något mer från henne — inte förrän hon vaknade ovanligt tidigt och ville upp.
När jag hörde att Liam och Maj-Britt diskuterade bilmärken, medan de hjälpte mor, bet jag ihop, tog en bok och gick in till dem. Med en bok att läsa, behöver jag ju inte dras in i ett samtal. Som vanligt hade det åsyftad verkan — privatsnacket dog ut.
Mor sover i sin stol och jag ska gå in och städa efter hemtjänsten, jag såg att ett tvättfat stod kvar i fönstret...
I natt ansträngde jag mig för att komma på något positivt att säga om folket som ränner här. Jag kom på en sak — men har redan glömt vad det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar