tisdag 18 mars 2014

LATSMOCKORNA


som, häromdagen, hjälpte mor till sängen för middagsvilan, brydde sig inte om att kolla om blöjan behövde bytas — detta trots att det stank urin. Det var inte förta gången — och det förefaller som om det alltid är samma tjänstare som rusar in och ut, och klarar av läggningen på under fyra minuter.
Då är det en sådan lättnad när det kommer två bra tjejer morgonen därpå, och allt flyter på under trevligt småprat. Det ger en skön mjukstart, där effekten sitter i hela dagen.
Inte ens det faktum att jag, senare på dagen, ser baklyktorna på tjänstarnas bil när jag kommer ned efter att ha tömt tvättmaskinen, retar upp mig. Sätter mig och läser tills de kommer en halvtimme senare  på avtalad tid.
 
"Jag kommunicerar alltså är jag", säger Laura, och faktum är att vi kommunicerar alldeles utmärkt. Laura tycks ha kläm på när hon kom till Sverige, kan tala om hur länge sedan det var, och vilka känslor atlantresorna genererade. Det fyller mig med glädje, men också med en, kanske orealistisk, känsla av att om jag bara kan initiera rätt samtalsämnen, och hålla dem vid liv, så skulle mor kunna behålla de intellektuella färdigheter hon har kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar