blivit lagd för sin middagsvila var urinstanken stor, och jag noterade förvånat att skräphinken var orörd. Men vad hinner man på fyra minuter‽ Då hade jag förresten känt lukten en bra stund.
När så ett annat par kommer för att hjälpa henne upp, kunde de konstatera att Laura var sjöblöt.
Kanske är det maktlösheten som är värst, i kontakten med hemtjänsten. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, de fortsätter helt oberörda att med samma tonfall göra saker, eller mest inte göra saker, på samma vis som de alltid gjort.
För min del känns det som jag skulle kunna publicera samma inlägg varje dag. Det enda som piggar upp det är Lauras ordval, hon använder sällan samma liknelser och invektiv. I går påpekade hon att hon verkligen inte var någon spädgris, så de kunde sluta behandla en som en sådan.
Väldigt ofta förstår inte tjänstarna vad hon säger, när hon använder vanliga uttryck — i går frågade en av tjejerna vad vind för våg betyder. Jag kan bara hoppas att de lägger svaret på minnet, så har de åtminstone lärt sig något. Men med tanke på deras ovilja att lägga påpekande angående vården på minnet, så tvivlar jag på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar