små najader som bara tänker på er själva", sa Laura åt de
sällsynt trista tjänstarna, som hemsökte oss i går. Och det var lika dant hela
dagen, det brukar ju alltid komma någon, som är en aning bättre – men icke så i
går. Det har förresten varit glest mellan de bra tjejerna på sistone.
Även om
mor kan vara förvirrad ibland, så är hon för det mesta harmonisk när vi två är
tillsammans – liksom när vi har gäster som hon tycker om. Det gäller även när
jag måste vända henne, eller utföra andra smärtsamma procedurer. Det är så
uppenbart att det är hemtjänstarna som får henne att resa borst.
Rent
generellt är de yngre tjejerna mindre lämpade för sitt arbete, än de äldre, även
om det finns några lysande undantag. Men jag kan inte se att det är en ursäkt – har man ett arbete, där man i huvudsak arbetar med äldre personer, så måste man
lära sig att umgås på de äldres villkor. Bland mycket annat, så betyder det att
man får anpassa sitt tempo efter de äldre – både i tal och skötsel. Man behöver
inte vara över nittio år, för att märks hur annorlunda man talar nu för tiden,
det skitviktiga och näbbiga tonfallet, i kombination med barnspråk och en glättig
nonchalans är snudd på outhärdligt även om man inte är förvirrad. Hur ska det då
inte vara för en person som inte alltid förstår varför främmande personer måste
byta blöja på en. För att inte tala om hur det känns när människor för ett
privatsamtal över huvudet på en – inte underligt om man blir upprörd därför att
man tror att de talar om en, eftersom det är svårt att höra vad de säger, och följa
med i det snabba otydliga talet. Ett tag satt jag ju alltid i salen medan de skötte
Laura, och visst blir de hämmade av det, men för ögonblicket orkar jag inte med
dem – går bara in till dem om jag hör att det behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar