min näsa ledde mig snabbt till
sophinken under Lauras säng. Jag vet inte hur många gånger jag uppmanat tjänstarna
att ta med sig soppåsen, även om det bara finns en blöja i den. Men nej, ännu
har det inte gått hem, de tycks inte begripa att det inte är så kul att sova i stanken av en väl begagnad blöja.
Laura var artig och vänlig mot morgonens tjänstare — till att börja
med. När de gjorde henne illa, sa hon ifrån, och tjejerna kom genast på
defensiven. Jag vet precis hur jobbigt det kan vara, när man måste göra mor
illa, eller göra något hon inte vill vara med om, men man vinner inget på att
bli stött, och snorkigt säga att man vet att hon har ont.
”Har de gått nu”, frågade Laura, när tjänstarna slagit igen
ytterdörren. När jag svarade jakande, föreslog hon att vi skulle fira det! Så
här sitter vi och firar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar