på hur många gånger jag fiskade upp mors täcke och filtar från golvet i natt.
När jag kom in till henne i morse, låg allt ånyo på
golvet, hon frös och försökte svepa in sig i draglakanet. Jag fick dåligt
samvete, för allt jag vet kan hon ha frusit ända sedan klockan fyra i morse,
som var sista gången jag bredde på henne. Sedan somnade jag och sov så djupt, så
jag missade säkert att hon ropade på mig.
Laura motsatte sig det
mesta, och lite till, under morgontoaletten, och var allmänt oförskämd.
Trött och med värk, tycker jag inte att det är så underligt. Förmodligen gick
det så bra som det ändå gick, tack vare att en av tjänstarna var bra. När de
gick, var mor idel solsken, och tackade till och med för hjälpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar