JAG FÖRSÖKER ATT

hålla salen i någorlunda presentabelt skick. Det är inte helt enkelt eftersom jag är ensam om det. Men eftersom köket understundom ser mycket inbott ut, så känns det skönt att veta att jag (ibland) har ett rum, dit jag kan ta folk.

I dag skulle det ha varit trevligt med en prydlig sal, när det ramlade in ett oväntat besök. I köket hade jag just förberett en deg, plockat fram ingredienser både till müslitillverkning och marmeladfabrikation. Lägg till det, böcker och papper överallt där det kunda ligga något, då var salen det enda alternativet, trots att jag inte hunnit röja efter tjänstarna.

Det var inte ett särskilt välkommet besök. Mor satt knäpptyst och veckade sin filt, vilket kanske var bra, med tanke på vad hon kan säga när hon är missbelåten.

För en gångs skull blev jag glad när tjänstarna kom, trots att de kom 20 minuter för tidigt – vilket, i kombination med en halvtimme för sen ankomst efter vilan, resulterade i en nästan en timme längre vila än vad som är önskvärt. Besökarna insåg att de var i vägen, och avlägsnade sig, för att förmodligen inte återkomma i första taget.

Nu sitter jag här och tittar på allt som inte blev gjort, och samlar krafter för att kunna återställa köket i någorlunda hyfsat skick.