att ligga mitt i gatukorsningen sa mor, när hon vaknade tidigt i morse. Hon blev glad när jag talade om att vi var hemma i vårt eget hus, men det tog inte lång stund förrän hon åter bad att bli flyttad från gatukorsningen.
När jag tände fler lampor och hon fick en katt i sängen, så verkade hon mer avkopplad — även om hon kände sig som en diskborste, eftersom hon inte visste någonting.
Men jag tror inte att hon somnade om, ändå är Laura glad och pigg — och ovanligt klar när hon kommer upp. Jag talar om att jag ska ringa några vänner som fyller år, hon vet genast vilka de är och ber mig hälsa.
Jag berättar om en e-vän, som jag aldrig träffat i levande livet, innan jag hunnit förklara vem hon är, säger mor: "å, ni har brevväxlat länge nu", vilket vi har. Men när jag talar om en annan, nyare vän som hon bara träffat en gång, säger hon att hon inte minns henne.
Nu, när hon nog har varit vaken i över åtta timmar, har hon lutat sig tillbaka, och somnar förmodligen snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar