fredag 6 december 2013

JAG VAR LITE BETÄNKSAM I GÅR,


när mor vaknade tidigt efter en orolig natt. Men hon var pigg och glad, så vi började dagen. Eftersom mors frissa skulle komma hit för att klippa mor, hade jag meddelat att mor inte skulle vila på eftermiddagen. Jag var rädd att dagen skulle bli för lång för Laura, men hon var ovanligt redig. När frissan var här, förhörde hon sig om frisöryrket var tröttsamt och gav yrkesskador.
Men så plötsligt när det började närma sig läggdags, blev hon förtvivlad. Riktig vad som oroade och upprörde henne blev jag inte klar över — men hon ville hem, och ville inte vara isolerad. Hon ville träffa mig mer än tio minuter om dagen.
"Jag är förtvivlad, jag blir sinnessjuk och vill inte komma till ett sinnessjukhus", sa' hon. 
Det liknade tankarna hon hade när hon var som sämst förra våren. Förmodligen en fasa över att inte få grepp om sin situation, att inte kunna reda ut sina tankar.
"Jag måste bestämma själv över min framtid, och jag har ju pappa att ta reda på, och han är ju över 90 år", sa' hon innan hon nickade till i sin stol.
Tjänstarna kom i tid, vilket jag var tacksam över, kvällen dessförinnan kom de en timme för sent.
Det tog en stund innan mor stillade sig och somnade, men se'n sov hon hela natten  och halva dagen. Jag försökte väcka henne, men det gick bara inte förrän klockan var en bra bit efter tolv. Innan tjejerna kom hade hon somnat om och sov djupt  men det var ett par bra tjejer (en ny), som tog det lugnt och som till och med lyckades förmå mor att duscha.
Och nu är Laura glad och samlad, även om vårt samtal ta'r sig en del besynnerliga vändningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar