"JAG HOPPAS ATT DET ÄR DEN TREVLIGA FALANGEN",

säger Laura när jag talar om att tjänstarna är på ingång. Tyvärr får jag tala om för henne att så inte är fallet. 

"Ja, ja", säger hon, "vi får väl stå ut".

Och det gjorde hon riktigt bra — mycket bättre än vad jag skulle ha gjort.

Eftersom det är helg, misstänker jag att det blir samma par som kommer till middagsvilan — men det är ju ett kort besök.
I går kväll hade Laura tandkräm på på näsan och ena ögonbrynet, när jag kom med en fuktig trasa och talade om varför jag var tvungen att torka henne i ansiktet, suckade hon, och konstaterade att det ju hade varit en karl där. I sanningens namn är väl inte Liam ensam om att breda ut tankrämen så rikligt, men han gör det varje gång.

Nu när julkorten trillar in, är det roligt att se hur Laura känner igen namnen på våra vänner, och fäller kommentarer, som visar att hon minns dem. 

Frukosten gick bra, men det blev en kamp när vi kom till yoghurten, och efter halv skålen gav jag upp.