tisdag 19 november 2013

NÄR DET LÅTER SOM SNÖ


rasar från taket, och det inte finns någon snö, så är det mor som slängt täcket över bord. Det händer inte alls lika ofta, som innan hon fick sitt tunga täcke — men det händer vakna nätter. Men de vakna nätterna är varken lika oroliga, eller ofta återkommande som tidigare. I natt upprepade Laura sin egen variant av en gammal tungvrickare: "sju sjuka sjukskötersor sköts av sjömännen". Så småningom övergick hon till att fråga efter mitt hälsotillstånd — varje gång talade jag om att jag mådde bra, men var lite trött. Varje gång blev hon lika glad att höra att jag mådde bra.
Jag tycker mor har varit ovanligt klar på sistone — hon använder ofta mitt förnamn och talar i fantasifulla ordalag om hur mycket hon tycker om mig. Detta hindrar  henne inte från att hålla mer eller mindre begripliga monologer, eller bli förtörnad när jag säger att hon inte får snyta sig i filten  för ingen har talat om för henne att det inte går an.
Samtidigt är det helt uppenbart att somliga tjänstare retar upp henne, med sitt barnsliga tilltal. Tyvärr verkar det inte som tjänstarna begriper hennes, långt ifrån subtila, pikar. En av dagens tjänstare gullar och säger med opedagogiskt barnslig röst "nu ska jag ta på dig byxorna", varpå Laura svarar "ja, gör det", med en perfekt imitation av tjänstarens tonfall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar