hälsar mig mor, när jag tittar in till henne tidigt på morgonen. Hennes språk har alltid varit personligt och mycket innovativt. Ibland så nyskapande, eller halsbrytande associativt att människor som inte känner henne, har svårt att hänga med i svängarna. Något som förmodligen lätt kan missförstås som demens nu — i synnerhet av tjänstarna som inte kan beskyllas för att vara verbala, och som har svårt att föreställa sig en värld som skiljer sig från deras.
Det var några timmar sedan jag var inne hos mor för att öka värmen, och vi enades om att det var för tidigt att börja dagen. Nu sover hon gott, och det får hon tack och lov fortsätta med, eftersom jag fick min vilja igenom på den punkten. (I ett av många meningsutbyten med hemtjänsten).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar