måndag 7 oktober 2013

VI HAR HAFT TUR,


för det har bara varit bra tjejer här de senaste dagarna när mor varit sängliggande.
I dag mår Laura mycket bättre än i går, då hon sov praktiskt taget hela dagen. Hon har valt att ligga kvar i sängen, men är vaken och "med", kan följa ett samtal och äter med god aptit.
Nyss sa hon plötsligt Prins Eugen — varför har jag ingen aning om, men jag passade på att leta fram några av hans målningar på nätet, som vi tittade på och talade om.
 
Omtänksamma vänner har letat upp information om anhörigstöd på min ort. Jag får ett par länkar och kan konstatera att det ordnas träffar för anhöriga, och jag undrar varför inte man meddelar anhöriga detta — eller är det bara somliga anhöriga som är välkomna. De behöver inte oroa sig, det är inte den sortens verksamhet jag är intresserad av, men nog tycker jag att det borde göras ett utskick ett par gånger om året, där vi anhöriga får veta vad som ordnas för oss.
Likaså erbjuds anhöriga samtalsstöd, enskilt eller i grupp. När jag ser vem som håller i det, känns inte heller det lockande. 
Socialtjänsten är ett sådant råttbo, att jag har svårt att se dem som stödpersoner. Intriger, sladder och prestige inger inget förtroende. Nej, stödpersoner borde komma utifrån.
 
Perfekt promenadväder i dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar