försökte Laura kliva ur sängen. Medan vi väntade på tjejerna, diskuterade vi nobelpristagare i litteratur. Mor var ovanligt klar och mindes många av de äldre pristagarna, många fler än jag känner till.
Två bra tjejer skötte morgonbestyren, utan problem. De noterade att det finns en liten öppning på ett gammalt trycksår, och skulle tala med sköterskan. Jag sa åt dem att be sköterskan ringa innan hon kommer, så att jag inte missar henne. Jag har börjat lära mig att man aldrig kan säga något tillräckligt många gånger — om det blir framfört, är förstås en annan historia.
Just nu, ägnar sig Laura helhjärtat och koncentrerat åt dagens tidning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar