DET BLEV INGEN HANDLING,

Laura var vaken och ville gärna ha frukost på sängen. Hon blev tröttare för varje tugga hon tog, och jag blev tvungen att påminna henne om att tugga. När jag frågade, sa hon att hon ville sova, hellre än att stiga upp. Så här är hela familjen församlad — katterna sover, mor sover och jag sover nästan.

Jag sprang fram och tillbaka, mellan salen och köket, för att få med mig både frukosten och tidningar. Inför sista turen sa jag att jag bara skulle hämta dryckerna, och mor säger: "då sitter du stilla sedan?"

Ibland skyndar jag, mot bättre vetande — bara för att det förenklar för mig, det får jag sluta med.   Och jag har ofta tänkt på att hemtjänstens tempo, många gånger är för högt, för en person som måste få gott om tid för att förstå vad som händer. 

 

Frågan är när jag ska handla i framtiden, om Laura kommer att vakna så här tidigt varje morgon.

_ _ _

Efter ett par timmar var Laura utvilad och redo att börja dagen. Jag lyssnar på tjänstarna, och deras tal — så olikt hur man talade för bara tjugo eller trettio år sedan — ett stackato bjäbbande, som Laura många gånger har svårt att uppfatta.

 

Nu har jag börjat hälla ut pulvret ur de kapslar som mor ibland hade svårt att svälja. Egentligen tror jag inte att hon hade svårt att svälja — men hon svalde dem inte. Inte förrän jag upprepat att hon skulle svälja dem hela, oändligt många gånger. Då plötsligt, när jag säger "du ska svälja dem hela" för tjugofemte gången, kunde hon låta mycket förvånad när hon sa "jasså". På apoteket kunde de varken råda eller avråda mig från att hälla ut pulvret på maten, så jag provade och det smakar uppenbarligen inte illa, för det slinker ned, utan problem.

Ibland uppvisar Laura samma förvåning med maten, hon tuggar och tuggar, och till slut påminner jag henne om att hon ska svälja — och hon bli så förvånad.

 

Jag funderade på att fara och handla när mor vilar middag, men det blir stressigt, och jag vet att jag blir rysligt grinig om tjejerna kommer så sent att jag inte hinner iväg. Kanske är det bättre att jag också sover middag.