”VAR(T!) FINNS HANDDUKAR?”

”Var(t) är toapapperet?” 

”Var(t) är tvålen?” 

”Det går inte att tända lampan.” säger Liam.

”Har du satt i kontakten”, frågar jag.

”Ja”.

”Då kanske du kan trycka på strömbrytaren”, föreslår jag. Det gör susen, och jag förundras ännu en gång över att vuxna människor beter sig som förskolebarn. Handdukarna har sin fasta plats, och har haft det länge, att ingen lägger tillbaka saker där de ska vara, kan jag inte göra något åt.

 

Laura har vaknat när jag tänker bege mig till byn – eftersom jag måste till apoteket, hon säger att hon gärna ligger och dra’r sig, så jag far, fast det inte känns bra. Tack och lov, inser jag att handlingslistan, paketavin och avgående post ligger kvar på köksbordet, innan jag kört ut ur garaget. Men aldrig blir man så klumpig som när man försöker skynda sig – jag hittar inte dörrnyckeln i någon ficka eftersom jag krokat upp den på ett finger. När jag ska kroka loss den, lyckas jag tappa allt jag har i händerna – allt utom nyckeln, som fastnar på fingret. Lätt stressad, kommer jag iväg, och får det mesta uträttat, till djuraffären hinner jag inte – den plebejiska maten från Konsum får duga till nästa gång jag kommer till byn, vilket blir snart eftersom apoteket inte hade allt jag ville ha, hemma.

På väg ut från affären kommer jag ihåg ett antal saker jag missat att köpa. Min handlingslista var alltför summarisk – jag borde väl ha lärt  mig vid det här laget, att det går mycket fortare att handla, och jag köper allt jag tänkt mig, med en detaljerad lista, och inte bara några snabbt nedkastade förslag. Som det nu var, irrade jag runt i gångarna i hopp om att komma på vad jag behövde, och försökte minnas vad jag hade hemma.

Mors tal förbryllar mig, ibland går det hur bra som helst för henne, att formulera sig. Kanske orkar hon inte forma orden när hon är trött. Jag har inte fått tag på Elisabeth, så vi har kunnat diskutera det.

Så mor och jag har skämtat och dragit oss till minnes gamla tungvrickare. Trettiotre trinda trätallrikar trillar över en trasig träbro, säger vi, och "ett pepparkorn i en kopparpanna, två pepparkorn i en kopparpanna, tre pepparkorn…" innan vi övergår till "Tritt dort die Türe durch" för att därifrån kasta oss över till utrotningshotade svenska ord: oförblommerat, vederkvicka, vigilera och krestomati skanderar vi.