onsdag 11 september 2013

JAG HADE TÄNKT HANDLA

nu på morgonen. Det har varit en orolig natt och jag tänkte att Laura skulle sova länge, när hon väl somnade. I stället vaknar hon strax efter fem, visserligen ligger hon kvar i sängen, men ropar ofta, rädd för att försova sig för hon tror att vi ska iväg någonstans. Varje gång jag kommer in, har hon slängt sängkläderna på golvet — jag breder över henne, hon tackar men slänger snart iväg täcke och filt igen.
Ibland vill hon ha hjälp att komma upp ur sängen — och jag kan bara föreställa mig hur hemskt det måste vara att inte ens kunna ändra ställning i sängen, på egen hand. 
När Laura har nätter av det här slaget, är hon nästan alltid förvirrad när hon ropar — men efter en stunds samtal, går det över och för det mesta tycker hon att jag ska gå och lägga mig, och hålla mig varm. Vem skulle ha tid till att hålla henne sällskap på nätterna, om kommunen fick som de vill och placerar henne på ett boende.
Och nog är det märkligt hur gamla människor på andra orter nekas plats på ett boende, medan jag får spjärna emot här. Kanske ska jag göra ett upprop och uppmana alla landets gamla, att flytta hit 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar