i förrgår morse, när jag inte behövde rusa som en jojo, mellan fönstret och det jag höll på med, för att se om tjänstarna var på ingång. Nästan varje gång har jag ju ändå, antingen missat dem helt, eller bara sett baklyktorna på bilen.
I går hoppades jag att det skulle vara den dagen som bröt ”halv-elva-mönstret”, och kanske var det det. Helt säker är jag inte, eftersom Laura vaknade relativt tidigt, och jag larmade kvart i elva. Att de inte redan kommit, kan ha berott på att det var Gittan (och en trist tjej), som kom för att utföra morgonbestyren.
Visst ser Laura både människor och djur, som jag inte ser, men hon är fortfarande harmonisk och på gott humör. Förutom när ”fel” tjänstare kommer — i går kväll fick tjejerna sina fiskar varma eftersom de gjorde mor illa, så snart de tog i henne.
När Laura jämrar sig på morgonen, så får vi genast veta att det är för att hon legat i samma ställning så länge. På kvällarna får de lite svårare att skylla på något.
Så snart tjejerna gått, var allt frid och fröjd — vi talades vid en stund innan mor tyckte jag skulle lägga mig, så att jag inte blev kall.
Nu tänker jag fortsätta att städa på husets södra sida, där jag varken ser eller hör om någon kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar