onsdag 21 augusti 2013

”SÅ LYFTER VI PÅ BENET”,


 säger Sigrid, varpå Laura omedelbart replikerar ”och vad hittar vi väl där”.

Det har varit trista tjänstare hela da’n, och kvällen har varit orolig. 
Laura har varit både arg och ledsen, hon ville ha hjälp att komma upp ur sängen. Jag säger som sanningen är att jag inte kan hjälpa henne, och att det är kväll och vi båda ska sova. Det upprör henne, och jag förstår att hon tycker att alla försöker att avfärda henne. Och de gör de ju — bara stryker medhårs och försöker att lugna och avleda. 
Det gör ju jag också, men jag lyssnar och försöker att förstå, och framför allt försöker jag få Laura att förstå vad som händer runt omkring henne. 
Nyss ropade mor, jag vet inte för vilken gång — sjunde, kanske nionde — nu hade hon tagit av sig nattkläderna och rullat ihop täcket. Jag fick hjälpa henne på med kläderna, men det krävdes mycket övertalning för att förmå henne att ha täcket över sig. Nu har hon varit tyst en lång stund, kanske kan jag gå och lägga mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar