sen vet jag inte vad du ska få göra?”
Det feta frågetecknet hörs väl — och blir hängande i luften. Jag känner mig oresonligt vrång, som blir irriterad över skenbart enkla frågor. Nästa gång Liam kommer, sniffar han i luften och undrar vad vi ska få för mat som luktar så gott — och det är inte första gången han lägger sin näsa i blöt.
Frågor som jag inte tycker är det minsta underligt om vänner ställer — men varken Liam eller de andra tjänstarna är mina vänner. Jag skulle inte komma på tanken att fråga vad de har ätit till lunch — eller vad i all världen de tuggar på, som luktar så vidrigt.
En gråmulen dag, en aning för kallt att sitta ute — kanske är det det som gör att mor verkar lite tröttare än vanligt.
Fördelen med att vara inne, är att jag kan stöka undan en del av innomhussysslorna, och slipper göra dem sedan mor har lagt sig. Det vill säga, de dagliga sysslorna — städning på övervåningen finns alltid kvar, om jag kan hålla mig vaken på kvällen.
Under middagsvilan hade jag tänkt ägna mig åt lite trädgårdsarbete, men när tjänstarna kommer sent, är det inte mycket jag hinner med — jag lyckades fylla en skottkärra med sly innan granne kom för en pratstund vid brevlådan. Om det inte börjar regna, kanske jag hinner samla ihop ogräsrens, hallon- och magnoliakvistar, som jag klippt, men ännu inte forslat bort.
Boktravarna ligger bra där de ligger — för att tackla dem krävs en påslagen hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar