Om några tjänstare knackade på dörren innan jag kom hem tjugo minuter i elva, vet jag inte. Men det skulle inte förvåna mig.
Gossarne på apoteket, och jag, har etablerat en fungerande relation. De vet vad jag behöver, och har det hemma (för det mesta). De är hjälpsamma, och gör säkert sitt bästa.
I dag var bara en av dem där, och det tog en förfärligt lång tid innan det blev min tur. Det där med sekretess ta’r de inte så hårt på — någon ringde för att fråga om hennes näringsdryck kommit in, och apotekargossen upprepade högt och tydligt hennes namn och vad hon skulle ha. Han låter dessutom väldigt ohövlig, vilket han faktiskt inte är — kanske är det kulturellt, eller bara så att han han problem med svenskan. Men innan man lär sig att det inte är så illa som det låter, kan man nog bli lite fundersam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar