Hon har slängt täcket på golvet och gjort ett prydligt paket av en filt. Jag breder över henne, hon tackar flera gånger och vi får ett gott samtal på sängkanten.
Nog är det förunderligt hur vissa dagar är vänliga och hjälpsamma — jag både hinner och orkar vad jag föresatt mig att få gjort — medan andra dagar är vresiga och ogina och tycks finna ett nöje i att sätta krokben för mig.
Medan vi väntar på tjänstarna börjar Laura tala om far, i rätt tempus, och ta’r upp en del dialektala uttryck han använde. Så övergår vi till att tala om ord i största allmänhet.
Jag förbereder mig för att kunna rivstarta OM tjänstarna skulle komma i så god tid att jag skulle hinna utföra sorgligt försummade sysslor. Men till min stora irritation — och lättnad — kommer de sent. Jag är irriterad över att inte hinna göra vad jag måste göra — men lättad över att slippa. Nu hinner jag med en kopp te innan jag börjar med middagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar