"Vilket flickebarn", frågar jag.
"Obamas dotter", svarar Laura.
Vi har alldeles nyss lyssnat på nyheterna, där man bland annat talade om Barack Obama. Det händer ofta att laura väljer ut ett ord eller en mening, ur ett samtal eller tidningstext, och sedan antingen bara upprepar det, eller väver in det i ett samtal — ett samtal som inte förefaller att ha varken sammanhang eller riktigt innehåll.
I nästa stund diskuterar vi ordet tillgiven. ”Det verkar inte som om man avslutar sina brev med din tillgivna längre”, säger Laura. Och det har hon nog rätt i, även om det var ett bra tag sedan hon fick ett brev, eftersom hennes vänner antingen är döda, eller om de lever, inte är i stånd att skriva brev.
De tvära kasten är lika tvära och svåra att förstå, när det kommer till mat — eller rättare sagt att äta. Ena dagen, går det hur bra som helst (nåja, allt är relativt), andra gånger kan Laura inte räkna ut hur hon ska få i sig sin yoghurt. Då finns det ett otal varianter, från att hälla ut den i knäet, till att slå på skålen med skeden.
När det kommer till tjänstarna, har jag insett att det aldrig kommer att bli bättre än vad det är nu. Det är jag som får ändra attityd — eller åtminstone acceptera sakernas tillstånd, och försöka att inte hetsa upp mig.
Jag förstår att många av de unga tjejerna är osäkra, vilket kan ta’ sig många uttryck. Och en del av dessa uttryck är svårare att ha fördrag med, än andra.
Jag försöker tänka på något trevlig medan jag viker ihop filtar och plockar undan — men har svårt att förstå att det ska vara så svårt att slänga begagnat förbandsmaterial, när papperskorgen står bredvid sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar