tisdag 9 juli 2013

”SLÄPP UT MIG”,

ropar Laura, och jag som skinnar rödbetor, sköljer nödtorftigt av fingrarna och går in till henne. Hon vill inte ligga i den främmande sängen, hon vill till sin egen säng — egentligen vill hon inte alls ligga i sängen. Ännu en gång förklarar jag att hon måste avlasta rumpan en stund, och under tiden lagar jag mat. Jo, det var ju bra att jag lagar mat, men hon får ju nöja sig med skulor. Så jag börjar från början, talar i detalj om vad både hon och jag ska äta till middag, så snart hon vilat färdigt. Ja, det var ju bra, men hon tycker inte att tjejerna som la’ henne var bra — de ville bara göra henne arg. Det är verkligen inte lätt, jag skulle också grumsa om jag var utlämnad till dessa töser.
Middagen har varit färdig i över en halvtimme innan tjänstarna kommer för att hjälpa mor upp. De ber om ursäkt, vilket inte gör maten mer aptitlig — och inte ger det oss mer tid att hinna få i oss både middag och kvällste, innan tjänstarna dyker upp igen. Teet är naturligtvis inte nödvändigt, men Laura uppskattar det.

Det är så lätt att planera tillvaron — och så svårt att följa sina planer. Förutom allt oförutsett som kan inträffa, tycks jag vara en obildbar sangviniker som inte vill minnas att somliga aktiviteter kräver mer vila än andra, efter avslutat värv.


 Inte visste jag att det finns så många olika vis att vika ihop saker på!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar