lördag 22 juni 2013

"HAR DU MÄRKT NÅGON SKILLNAD,

talar de mindre barnspråk med Laura nu", frågade Gitte i kväll. Hon har talat med sina kollegor om hur man bemöter vårdtagarna! I sanningens namn, har jag väl inte märkt någon skillnad, men kanske finns nu tanken i bakhuvudet hos en del av dem.
Vi talade också om oskicket att stoppa in patientens förnamn i var och varannan mening.

Ibland har Laura väldigt svårt att hitta orden hon söker, hon verkar afatisk (eller heter det kanske dysafatisk, när det inte är värre), jag märker att hon blir irriterad när hon inte får ur sig orden, och ibland kan hon hugga till med vilket ord som helst. Andra gånger flyter talet bra. Det gäller både svenska och engelska — men engelskan ta'r hon i regel bara till när hon är förvirrad.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar