torsdag 2 maj 2013

”JAG HÖR INTE


vad du säger”, sa Laura, när Liam hävt ur sig något, snabbt sluddrigt och på dialekt. Han upprepade allt, på exakt samma vis, bara med högre röst.
”Skrik inte” fräste mor, "jag hör inte dåligt". Nej, hon hör inte så illa, men när tjänstarna använder en jargong som inte ingår i mors ordförråd uppfattar hon inte vad de säger. Men de har så torftigt ordförråd att de faktiskt inte alltid har synonymer att ta till, och då blir det till att höja rösten.


Kunde jag bara förstå vitsen med att öppna tre olika blöjpaket av samma sort. Nu har jag fraktat ut alla oöppnade förpackningar till vedboden — ännu har ingen frågat efter dem.
Jag har också avlägsnat en av fåtöljerna från rummet, men det finns ju fortfarande andra sittmöbler att släppa filtar och kläder på  kampen går vidare.

En ny tjej gick med "bredvid" i dag, eftersom hon ska vara sommarvikarie. Hon stegade fram och presenterade sig, vilket inte är många som gör. 

Problemet med att ha en låg energinivå, är att om det någon gång rinner till, bli jag nästan lamslagen, därför att jag inte vet i vilken ände jag ska börja göra något. Det slutar i regel med att jag försöker göra allt jag försummat under de senaste åren — allt på en gång. Vilket inte är så lyckat.

2 kommentarer:

  1. Uppenbarligen är det för många en svår konst att tala med folk med nedsatt hörsel. Min svärmor hörde väldigt dåligt ganska tidigt. Hennes man och båda söner - alla f ö välbegåvade - lärde sig ALDRIG att tala tydligt till henne utan höjde bara rösten utan att omformulera sig. Då hörde hon ännu mindre vad de försökte säga trots eller pga hörapparater i båda öronen. Det drev mig till vansinne att försöka få dem att fatta hur de skulle tala så att hon hade en chans. Maken kan fortfarande inte göra sig förstådd för hörselskadade så jag får agera tolk liksom jag var i många år till hans egen mor.
    Så du begär säkert det omöjliga av "stackars" Liam. Även om det borde ingå i instruktion och utbildning för dylik personal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag tror att det är rätt vanligt - och man kan inte alltid skylla det på dumhet. Bristande inlevelseförmåga kanske? Min far var likadan, när äldre tanter inte hörde vad han sa, la han ner rösten ytterligare ett par steg - han lät väldigt distingerad, men vad gör det, när tanterna fortfarande inte hörde.

      Radera