tisdag 21 maj 2013

"JAG HAR ALDRIG SVÄRT INFÖR DIG"

säger Klara, när Laura påstår att det är hon som lärt henne att svära. Naturligtvis kunde mor svära innan hemtjänsten kom in i vårt liv — men faktum är att hon gjorde det ytterst sällan. Nu gör hon det bara när det gör mycket ont, då kan hon säga att det gör jävligt ont — värre än så är det sällan, men för Laura är det illa nog.

Mor sov så gott, när tjänstarna anlände en bra stund efter tio. Jag bad dem komma igen nästa gång de fick en lucka i schemat, vilket blev efter en dryg timme. Då hade hon hunnit somna om sedan jag lyckats väcka henne, och pilla i henne medicinen.
Morgonskötseln tog en bra stund, för sköterskan skulle lägga om sår, och hon lät vänta på sig. Mor var rätt trulig under hela proceduren, men så snart hon satt på verandan, och tjejerna hade åkt, blev hon på väldigt gott humör, och är inte det minsta trött.
De senaste dagarna har hon ju varit extremt trött och sovit nästan hela dagarna, jag har misstänkt att det berodde på att hon inte fick sova ut på morgonen. Men i går var jag lika trött, hade gröt i huvudet och spagetti i benen, och tänkte att det kanske var vädret som tryckte ned oss. Eventuellt får jag be dem komma lite senare på morgonen, även om enhetschefen kommer att gå upp i limningen. (Vilket i och för sig, skulle vara en välgärning, om det innebar att vi slapp henne).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar