EN OROLIG NATT

Kanske för att Laura var rätt orolig redan innan hon lade sig. Men vi hade som vanligt en fin stund sedan hon lagt sig. När jag tittade in lite senare, hade hon slängt alla sängkläder på golvet − och naturligtvis frös hon. Hon blev glad över att se mig, och vi talade länge om trevliga upplevelser vi haft. Hon var relativt klar, men så fort jag talade om att sova, ville hon att jag skulle skriva listorna färdigt, och undrade vad hon måste göra. Jag upprepade att vi båda behövde sova, och listorna kunde vi diskutera vid frukosten − de höll hon med om och vi sa godnatt − och hon frågade vad hon måste göra... Det tog en bra stund innan jag kom därifrån.
Sedan fortsatte mor att tala långa stunder, jag behöver inte alltid gå till henne, men hon blir alltid glad när jag kommer, och i regel betyder det att hon slutar att prata − i alla fall en stund.
I morse hittade jag åter alla sängkläder på golvet, hon var vaken, men blev glad när jag bredde på henne och talade om att det var så tidigt att hon kunde sova en stund till. Sedan har hon nog sovit av och till, men också pratat en hel del. Jag tittade nyss in till henne, och hittade åter alla sängkläder på golvet − varje sak ihopknutet till prydliga paket. jag knöt upp paketen och bredde på henne utan att hon vaknade. Inte ens S.Katten väckte henne, när han hoppade upp och började trampa runt i sängen. 

I går gick jag runt huset, det var länge sedan jag tog mig tid till det, och upptäckte att tjänstarna bara slängt blöjkartongerna över trappräcket, när de tömt dem.