så himla svårt att skriva en lista över vad som ska göras när tjänstarna är här! Jag vet att jag har tjatat om det tidigare, men när inga instruktioner förefaller att gå fram, så känns det tröstlöst. Nu senast gäller det svampinfektionen som Laura har under bröstet. Om hon alltid har en kompress under bröstet, och de aldrig tvättar henne med tvål där, så ser det hur snyggt ut som helst. Men eftersom kommunikationen beträffande skötseln av vårdtagarna tycks vara mer än bristfällig, så är det bara några få som kommer ihåg kompressen.
I dag ringde en tjänstare till en sköterska och frågade hur de skulle göra — sköterskan började genast tala om att det skulle införskaffas en salva.
Med tanke på att det tog ungefär fyra månader, eller kanske mer, innan tjänstarna förstod att vi borstar tänderna hos oss, så borde jag väl inte vara förvånad. Men det är så mycket av det här slaget som inte fungerar, att en lista borde vara en god hjälp. Det förutsätter förstås att tjänstarna läser på listan, vilket jag inte är helt övertygad om att de skulle göra.
ä
Som vanligt sa’ Laura ifrån på skarpen, i morse, när det gjorde ont. ”Ja, vi ska vara såååå försiktiga, Laura”, säger Nora.
”Det är så dags att säga det nu, när ni redan gjort mig illa”, svarar Laura.
Det är svårt att sköta Laura utan att göra henne illa, men några få klarar ju av det. Exakt varför det funkar för dem, och inte för alla andra, vet jag inte — men jag vet att de tilltalar mor som den vuxna människa hon är, inget mjäkigt dalt där, och de talar alltid om i god tid vad de ska göra. Att tala med, och inte till, är säkert en viktig del av det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar