Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Att skilja på befintlighet och riktning är uppenbarligen omodernt. förut ansågs det vara dialektalt att använda vart i båda fallen och inte acceptabelt i skrift. Nu tycks det mesta kvitta. Undrar om det är samma utveckling i andra språk. I ryskan har man olika verb för t ex att simma omkring och att simma mot ett mål. Det skulle en svensk journalist aldrig klara av i svenskan.
SvaraRaderaF ö har en dement person alltid en mening med sina ord eller ljud; det är bara inte alltid lätt att tolka dem. Men att åtminstone försöka är det minsta man kan begära av omvårdnadspersonal.
SvaraRaderaFör resten är det få som förstås ´sic´idag. Jag har alltid trott att det var en accepterad term i t ex medicinordinationer när man överskrider rekommenderad maxdos. Döm om min förvåning när en examinerad sjuksköterska inte följer ordinationen trots ´sic´och inte ens frågar mig vad jag menar. På min fråga varför patienten inte fått sin rätta dos fick jag till svar att det var mer än maxdosen i FASS så då gav inte hon mer. ´sic´hade hon aldrig hört talas om. Hur man kan få sin sjuksköterskeexamen med så dåligt omdöme är en gåta.
SvaraRaderaUrsäkta att jag gick igång...
SvaraRaderaDet är svårt att inte gå igång - både språkligt, kunskapsmässigt och vårdnadsmässigt! Jag har alltid betraktat sic som självklart, både medicinskt och när man citerar (till exempel) felstavade texter och talade grodor.
RaderaAlla gånger som Kattis frågade var det gjorde ont, svarade mor redigt, och bad till och med om ursäkt för att hon gnällde. Man tycker att det borde ha trängt in, även hos en slö tjänstare.