om kartongerna på trappan. Men när det var två rätt bra tjänstare här passade jag på. Skräpet var inte deras avdelning, då får jag ringa till resurshjälpen — som kanske kan hjälpa mig. Och blöjorna var inte deras avdelning — det är sköterskan som beställer. Men de lovade att tala med sköterskan — den sköterskan gillar inte mig, så det leder nog ingenstans.
Tjejerna föreslog att jag skulle förvara blöjorna på andra våningen. Jag talade om att eftersom jag redan burit upp så mycket för att ge plats åt dem, så är bara sängarna är kvar att lägga saker på — och jag tror inte att mina gäster vill sova ovanpå ett berg av blöjor. Man behöver inte ha ett sjunde sinne för att inse att inget kommer att hända på blöjfronten — inte från deras sida i alla fall. Jag kommer att bära ut dem i vedboden, om inget händer. Så blir väl mössen glada i alla fall.
En snabbvisit av ett par e-vänner jag aldrig träffat förr var en lisa för själen.
Det var intressant att se hur stimulerad Laura blev av deras besök, fast de aldrig träffats tidigare. Jag vet ju redan att mor gillar när vänner tittar in — och hur orolig hon kan bli av tjänstarna — men jag var lite osäker på hur hon skulle reagera inför främmande människor. Nu var förstås de här vå systrarna av samma slag som de flesta av våra gamla vänner.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar