onsdag 10 april 2013

I'VE LOST MY LIBERTY

säger Laura, efter att ha suttit tyst en lång stund. Jag är lite osäker på om det är en medveten tanke, eller om orden bara råkade falla sig så. Jag är rädd för att det verkligen är så hon känner det, i sina mer närvarande stunder. 
En dement person, kan kanske inte alltid verbalisera sina tankar — men känslorna finns säker där. För en människa som alltid varit extremt självständig, måste det kännas svårt att bli totalt beroende av sin omgivning. I synnerhet när man behandlas som en barnunge.
Kanske upprepar jag mig — jag orkar inte gå tillbaka och se vad jag skrivit tidigare — men mina tankar kretsar ofta kring bemötandet av dementa personer. Ett av kardinalfelen från många inom vården, är att tro att man har gjort sitt om man bemöter en person som man själv vill bli bemött. Det är alltför vanligt inom vården att man tröstas och tycks synd om, fast det är det sista man önskar. Nej, man måste vara lyhörd och försöka ta reda på vad motparten har för önskemål. Det är  mycket svårare än att bara fräsa på och tro att man är empatisk bara för att man gullar med patienten. 

Jag läser om hur man på ett demensboende i Luleå, har en åtgärds- och bemötandeplan för varje vårdtagare. De sätter sig in i varje patients situation och deras levnadsberättelse. Det låter så bra, ändå känner jag en viss tvekan inför det där med att de ska känna till patientens bakgrund. Jag är alltså inte tveksam till tanken — men med kännedom om den bristande sekretessen, som råder här, och personalens begränsade erfarenheter av allt som rör sig utanför deras begränsade sfär, vill jag inte lägga Lauras bitvis svåra uppväxt, i händerna på somliga tjänstare. Detta därför att mor bara låtit sina närmaste vänner veta hur hon har haft det. Och fortfarande byter hon ämne om en tjänstare ställer frågor som hon uppfattar som snokande i hennes privatliv. 

Bara utbildning kan råda bot på alla vårdens brister. Jag vet att vi bor i en fattig kommun, med många gamla personer med stort behov av hjälp. Kanske vore lösningen att minska på antalet chefer, som det tycks vimla av, och satsa på utbildning för tjejerna som dagligen möter vårdtagarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar