EN OROLIG NATT,

Laura har pratat mycket i natt — egentligen har min närvaro inte varit nödvändig, men jag vet att efter varje samtal, ligger täcke och kuddar på golvet. Uppmärksammar jag det inte på en gång, så försöker mor svepa in sig i madrasskyddet och draglakanet.
Hon vill gärna dra’ sig en stund innan vi börjar dagen. Jag tänker att det är bra, så hinner kanske hennes medicin verka innan tjänstarna börjar med morgontoaletten. 
Dessutom är det en stund när vi har det gott tillsammans, mor halvsover medan jag stökar kring sängen. Ibland småpratar vi, om allt mellan himmel och jord. Själv kommer jag ofta att tänka på hur skönt jag tyckte det var, och hur trygg jag kände mig, sedan jag som barn, lagt mig och förnam närvaron av en förälder i rummet. Jag hoppas att det är vad Laura känner.

Mor var inte särskilt medgörlig när tjänstarna kom — hon sade att hon redan tvättat sig och bytt blöja. Vore jag inte känslomässigt involverad, kunde ordväxlingen vara rätt nöjsam. Det är bara några få tjejer som kan parera Laura när hon är på sitt trotsiga humör, alla andra har bara ett par tre tafatta standardfraser att ta till.
Min kamera lämpar sig inte för smygfotografering, det skulle annars vara mycket frestande. Jag tror alla stilar är representerade bland tjänstarna; från kläder som korvskinn på yppiga tjejer och de som skrider fram med tvättfaten, som om vore de gudinnor i en helig ceremoni till tuggummituggande slashasar och Liam som visar oroväckande mycket av sina rutiga kalsingar.

Efter en tur till soptunnan kan jag konstatera att inga handskarna ligger på marken längre. Men jag förundras över att man ska behöva säga till vuxna människor om sådana självklarheter.