I DAG VET LAURA

hur man äter sin smörgås — i går kväll hade hon ingen aning om hur hon skulle tackla kvällsmackan.  Hela tiden medan vi fikade och sedan medan vi väntade på hemtjänstarna, frågade hon vad hon skulle göra. Jag hade inte mer än svarat att vi inte skulle göra något särskilt, förrän hon frågade igen. 
Hon väntade dessutom på Virginia, och jag vet inte hur många gånger jag talade om att det var jag.
Hon befolkar sin tillvaro, med människor som säger åt henne vem hon ska träffa och vad hon ska göra — det kan vara svårt att få henne att lyssna till mig istället för det osynliga folket.

Har upptäckt att jag inte öppnat posten på länge — hoppas jag inte missat något viktigt.
En annan, inte alltför lustfylld, upptäckt är att det finns mer intrampad avföring på golven.
Och alldeles nyss upptäckte jag att jag måste ha slarvat bort en dag den här veckan — det är ju torsdag och inte onsdag som jag trodde (inte bara trodde, jag visste det säkert).  Tur att jag kom på det nu, det är ju duschdag i morgon, och det gäller att plocka fram rätt saker, och värma upp duschrummet.

Det var Liam och en liten snapa*, som hjälpte mor i säng för middagsvilan i dag. Liam är alltid ohängd, och jobbar han inte ihop med en äldre och mer sansad tjänstare, är han rent förfärlig. 
För att vända en orörlig person i sängen, krävs att man sliter och dra'r i draget — och då krävs det att den som ska vändas är beredd på det och att en av tjänstarna ta'r emot. Det gjorde inte dagens tjänstare, det slet och drog, så Laura, helt oförberedd  tumlade runt och skrek av smärta.

*snapa är Lauras benämning på otrevliga tjejer