torsdag 7 februari 2013

MEDAN VI VÄNTADE PÅ NATTNING


sjöng vi 
”Deedle, deedle, dumpling, my son John,
Went to bed with his stockings on;
One shoe off, and one shoe on,
Deedle, deedle, dumpling, my son John."
Vi sjöng den många gånger*, och för varje gång förändrades texten. Vilket språk Laura än talar, så har hon ibland svårt att hitta det rätta ordet, och då hugger hon första bästa ord som kommer för henne.
När tjejerna väl kom, talade hon nästan bara engelska — jag tror inte att tjejerna förstod hur märklig den understundom var. Men det fick dem att hålla mun, de blev uppenbarligen mycket osäkra på hur de skulle bemöta en person som talar ett annat språk, än deras eget. 

Det kan vara svårt att veta vad jag ska säga, när Laura viker ihop filten och säger att hon ska gå på toa. Det finns gånger när hon inte förstår att hon inte kan röra sig fritt. På kvällen föreslår hon ibland att vi ska ta en promenad, innan vi lägger oss. Så här års är det ju enkelt att säga att det är inte är så trevligt att promenera när det är kallt och snöigt. Till sommaren får jag väl hitta på ett annat svar.

Jag vet inte om det är ett tecken på hur osäkra de är, eller om det bara är tanklöshet — men deras sätt att tilltala mor går mig på nerverna: 
”nu ska hon få lägga sig”
”nu ska vi ta av oss”
Det är ju inte så att de inte vågar säga du och använda förnamnet, för de Laurar mor i tid och otid — mest otid.

*men vi sjöng inte getto versionen: "mice on John"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar