Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
tisdag 26 februari 2013
JAG TAR DEN MED MIG TILL BERWALDHALLEN
tänker jag, där jag på småtimmarna flyter runt mitt emellan sömn och vakenhet. Mobiltelefonen är det, som jag tänker ta med mig, och tankegången (med telefonen i handen) fortsätter med att jag bestämmer mig för att flytta på brevlådan innan jag själv tar mina stygn.
Jag flyter upp till medvetandeytan och tänker att om jag uttalade de här tankarna högt, skulle jag låta som Laura gör ibland. Den här sortens tankar är på intet sätt nya för mig, tvärtom, de är nog dagliga — kvällsliga — och då vet jag att jag är på väg att somna.
Men tanken att de liknar en dement människas osammanhängande tal, är ny för mig. Jag har ju alltid undrat varifrån Lauras, till synes, meningslösa tal, kommer ifrån. Från samma ställe som mina outtalade ord?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mina tankar är nog alltid osammanhängande. Haha! Men på kvällen somnar jag alltid innan jag hinner tänka något.
SvaraRaderaJag tycker inte heller att du gnäller och tycker också att det skulle vara intresant att höra hur du tänker och klarar av dina känslor och andra problem.
Julie,
RaderaSå skönt att du inte uppfattar mig som allt för gnällig.
Jag grunnar på hur jag ska kunna skriva om det du önskar - du får vänta till jag funderat färdigt.