torsdag 28 februari 2013

JAG ÄR NÄSTAN IMPONERAD


av hemtjänsts förmåga att missförstå allt — och lite till.
När två av de bästa tjejerna var här i förra veckan passade jag på att tala om att jag behövde komma ifrån en stund i dag. Klockan tio skulle jag vara på byn, visste inte hur lång tid det skulle ta, men trodde att det skulle vara relativt snabbt avklarat. Så vi gjorde upp att hemtjänstarna skulle komma kvart i tio, sköta mors morgonsysslor medan jag var på byn. Om jag inte var hemma inne de fått upp mor, skulle en person stanna här tills jag kom tillbaka.
Tjugo över nio ringer det på dörren. Nej, de hade inte hört talas om att en person skulle stanna här! De hade bara läst på schemat, där stod att de skulle vara här senast kvart i tio. De skulle alltså behöva åka härifrån samtidigt som jag for, och jag skulle få lämna mor ensam. Ska kanske säga att en av dagens tjejer är redig, och båda två var rätt bekymrade. Vad de kunde erbjuda var att komma tillbaka och se hur mor hade det, sedan de varit hos nästa vårdtagare! Inget jag var glad över. Men så ville det sig inte bättre än att mor försvann in i sin värld, och var inte kontaktbar. Jag var tvungen att åka, och fick lämna mor med tjejerna. Efter fyrtio minuter var jag hemma, efter att hela tiden ha oroat mig för att de skulle ha lämnat mor ensam. Men Laura hade nätt och jämt kommit till sig när jag kom hem, så de satt båda bredvid sängen, och försökte tala med henne.
Laura ville stanna i sängen, så det blev frukost på sängen, och nu ligger mor tillsammans med S.Katten och vilar. Hon säger att hon är trött, och att hon bara vill slöa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar