Jag hade inte mer än frågat Laura om hon ville lägga sig — och fått ett nekande svar — förrän det ringde på dörren. Tre hemtjänstare vill lägga mor. Jag talade om att jag inte ringt efter dem, och att mor inte var redo för sängen än. "Ja men hon brukar ju lägga sig så här dags", säger de mycket sura tjejerna. Jag talar om att jag varken kan, eller vill, tvinga Laura att lägga sig när hon inte är trött.
Surare hemtjänstare får man leta efter, "då kan det ta lång tid innan vi kommer när du ringer".
Vet inte om jag ska uppfatta det som omtanke, men det låter mer som ett hot. Det är för övrigt vad de säger varje gång de vill lägga , eller väcka, Laura när det passar dem.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar