i kväll. Hon började gråta när jag tog hennes filt, som jag trodde hon ville bli av med. Hon var väldigt trött, det kanske bidrog — jag tror inte hon visste själv varför hon var ledsen. Tack och lov, så var det två av de trevliga tjejerna som nattade mor. Tjejer som är vänliga och respektfulla utan att vara larviga.
Det är så tröttsamt med sjukhus som inte klarar av att skriva ut rätt medicin och hjälpmedel. Och ett apotek som inte tar hem vad det ska, fast jag ber om det. Varje gång det blir fel eller hakar upp sig, så är det ju jag som måste reda ut det — snart ger jag katten i det.
Jag har en hög med fina och intressanta böcker, och ett par tidskrifter, som jag vill läsa — men inte orkar läsa.
För att inte tala om allt jag vill skriva...
Nu ska jag bara maka en aning på katten, och sen ska här sovas!
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar